sexania.blogg.se

Det här med könssjukdomar. Jag är själv rätt dålig på att använda kondom. Det blir liksom inte riktigt av när man halv fyra på natten har dragit hem nån och när det väl börjar tända till, så skiter man i det. Sjukt dumt, jag vet. Jag har heller inte varit den bästa på att gå och kolla mig heller. Så minus två för mig alltså. Innan jag äntligen gick och kollade mig var jag nästan säker på att jag hade klamydia (har ej fått provsvar, så vi får se hur det är med det) och hade rätt bra med ångest. Själva tanken att behöva höra av sig till folk man legat med. Den där kompisens kompis som man haft nån kort och ganska dålig KK-relation med. Eller den där kompisen som varit ett najs fylleligg men som man i efterhand undrade om han verkligen kunde tycka att det var bra. Eller kusinens bästa polare som man hade sex med på ett köksbord. Eller till han som bor i Uppsala och man kanske gillar lite, samt han på jobbet som är så satans jävla snygg. Tanken att höra av sig får mig inte direkt att hoppa utav glädje. 

Men sen pratade jag och Uppsala-snubben. Och kom fram till att klmaydia inte är så hemskt. Jättemånga har det. Det är bara att käka lite penicillin, och så är det borta sen. Som halsfluss typ. Han hade haft det flera gånger. Men han berättade att första gången han haft det, hade han känt sig smutsig. Äcklig.
   Ångestladdat. 

Det är ändå någonting jag förstår, att man känner sig lite smutsig om man har en könssjukdom. Till och med att man kan känna sig lösaktig och slampig. Man har varit med många och det är inte fint att ha varit med många och få en sjukdom. Det är sjukligt pinsamt. Trots att du egentligen inte behöver ligga med många för att få det, så finns det någon skev bild om att det bara är horor, slampor som bär runt på det. 
 Men kan det verkligen vara så? Varför skäms vi så mycket?Är det för att det är själva sexet som är boven?
    Eller är det för att man inte skyddar sig som man känner skam? För att man vet att man borde, men man skiter i det och sen får en sjukdom. Därför får skylla sig själv för att man var "dålig" och inte använde kondom.
     Är det för att de följderna som könssjukdomar kan ge är svårare än andra sjukdomar? Så som sterilitiet, äggstocksinflammation osv. För ingen får ju ett brev hem om att den har blivit smittad av nån annan med magsjuka, halsfluss, förskylning etc. Det får ju inte alls samma följder. 

   Eller finns det en annan anledning?
Jag tror att det grundar sig i att sex är fortfarande lite smutsigt. Eller privat. Man talar inte om det. Förståeligt, då det anses i vissa fall vara det mest intima som du kan göra med en annan människa. Men könssjukdomar måste få ner sin skamlighets-status, annars kommer man inte gå att testa sig för att man skäms. Det måste normaliseras, bagatelliseras att gå och testa sig, erkänna att man har gjort fel. För många testar sig inte på grund av rädslan över att ha någonting. Jag och mina vänner måste i princip dra varandra i hårbotten innan nån av oss går dit. Skulle det inte vara lika skamligt och pinsamt och smutsigt att ha en könssjukdom hade i alla fall jag och mina kompisar testat oss tidigare. Och det vill man väl?
NU åtestår att se om jag har klamydia eller inte. Time will tell. 

Jag har egentligen inga planer med denna blogg. Samtidigt som jag har planer med denna blogg ändå. Jag gillar sex. Många av mina vänner gillar sex också. Men jag tycker att det talas för lite om sex. Det är fortfarande lite skämmigt att prata om vissa saker, och vissa funderingar behöver diskuteras. Så.. egentligen skapade jag väl den här bloggen för att kunna skriva om sex helt enkelt.